Per Nilsson

Per Nilsson Född på Sollerön 1864 under mycket knappa förhållanden. I tidiga tonåren vankar han runt bland segelpråmarna i Mora och söker jobb. Helt utan framgång. En skeppare tröttnar på den ihärdige pojken och utmanar honom:
-Om du klättrar upp till masttoppen får du anställning! Per som var vig och van att stamklättra svingar sig med lätthet upp till träkulan i masttoppen, lägger sig på mage på kulan och balanserar med armar och ben rakt ut.

Den förskräckta skepparen ropar ner honom och en 50-årig karriär på Siljan tar sin början.  Först som springpojke åt flottningschefen Edlund, kock på SILJAN, eldare på SNAPPOPP och när ORSA kom 1888 blev han maskinist där. Blott 33 år gammal blir han skeppare på GÖRAN, en befattning han hade till sin pensionering. Det sägs att folk i byn ojade sig över en så pass ung man blivit skeppare – vad skulle han med alla de pengarna till? Ansvaret var stort, så var också löneskillnaderna.
På vintrarna jobbade Per Nilsson på varvet som smed. Det var åtskilligt som skulle tillverkas inför kommande säsonger, länskoppel, båtshakar etc.

Som maskinist på ORSA var Per Nilsson med om en incident som kunde blivit fatal. Man låg väderfast pga storm vid en diktal söder om Nusnäs som kallades Björn förtöjd med en wire i fören som vanligt. Plötsligt känner man hur båten börjar tryckas ned i fören. Det var vanligt vid varpning när flotlinan spändes men nu var det något annat. Stenkistan som diktalen var fäst vid hade kommit i glidning ner för stejkanten, branten på botten som är en vanlig bottenformation på Siljan. Båten var på väg efter i djupet. Per tar yxan för köksveden som stod på fördäck, klättrar över vågbrytaren och hänger sig i denna med krokig arm medan han svingar yxan med den andra och hugger av wiren som spänd som en fiolsträng gick lodrät ner. Fören gungar upp med en väldig kraft och faran är över. Per Nilsson konstaterade senare att det enda tack han fick var en reprimand från skepparen för att han förstört wiren. När båtens befälhavare, Vikman från Mora Noret som bunnit sig i sin hytt fick klart för sig vad som hänt och den fara de svävat i sa: “Ja så blev vi utan förfäste då”

/Mats Bråmå

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s