Så gick det till

Dalälvarnas Flottningsförening, DFF:s huvudsakliga uppgift var att under åren 1880 tom 1970 bedriva timmerflottning på Dalälven med biflöden. När flottledssystemen var som längst på 1950 talet bestod det av mer än 320 mil flottleder. På många biflöden och därmed sammanhängande sjöar skulle flottgodset transporteras innan det nådde huvudfåran Dalälven.

På större sjöar och vattendrag hade DFF ända sedan bildandet utvecklat flottnigen med hjälp av ångdrivna varpbåtar. Dessa båtar är väl dokumenterade i olika skrifter.  Men att använda ångdrivna båtar för liknande uppgifter på mindre vattendrag och längs grunda älvsträckor var varken praktiskt eller ekonomiskt möjligt

 I och med att tändkulemotorn blev driftsäker  började föreningen experimentera med möjligheten att varpa timmer med små tändkulemotordrivna plåtbåtar.

/A Winter

Flottningen var betydande för sysselsättningen i Dalarna, på 40-talet säsongsjobbade 4000 man i DFF. I slutet av 60-talet sysselsattes 800 man. Trots att flottningen var dömd till avveckling, t.ex på Siljan flottades bara massaved, sågvirket gick på bil.

Under denna sida kan du läsa bl.a om verksamheten och metoder, t.ex hur det gick till att varpa och dra flot och om den utrustning och om de jobb som fanns.