Lars-Erik Larsson som jobbade som flottare i sin ungdom delar här ett dramatiskt minne
Det var högvatten i Vanån och Västerdalälven och därmed väldigt strömt. Virket började gå under länsen till Nåldammnen vid Skifsforsens kraftstation. Nåldammen var en sidodamm till den stora.
Det skulle läggas ut en till läns och med det skulle jag få hjälp av Nisse Flodin och Träkolbåten, (numera LOKE) då den hade en större motor. Allt vatten skapade ett väldigt tryck mot dammen. Vi började med att åka ner mot Skifsforsen, jag hade en lång läns bakom min båt, ARNE som jag skulle fira ner till den andra båten. För att kunna göra detta ankrade jag min båt vid ett träd och började därifrån att fira ner länsen, lättade på bromsen och lintrumman började snurra. När jag sedan skulle bromsa den igen så hade muttern på bromsveven trillat av så jag hade plötsligt ingen broms. Lintrumman gick fort och jag var tvungen att sakta ner farten på något sätt. Jag fick då tag på en yxa som jag satte mellan kugghjulen så att det tog tvärstopp.
Samtidigt hade motorn på Nisses båt stannat och jag såg hur han febrilt trampade på svänghjulet för att få igång den igen. Det såg hotfullt ut när båten for med strömmen allt närmre dammluckan. Men på något sätt hamnade den i suget från Nåldammen och båten stannade mot dammen mellan Nåldammen och den stora dammluckan. Där fick Nisse igång motorn igen och jag kunde reparera bromsen så att vi kunde slutföra arbetet. När vi var klara frågade jag Nisse vad han hade gjort om båten hade dragits till dammluckan, han svarade: “Jag hade hoppat”.
Vi åkte sedan vidare mot lugnare vatten.
Lars Erik Larsson November 2023
Timmerflottningen i Dalarna 