Rumpan– var de sista stockarna som flottades för säsongen. Säkert förknippad med både lättnad och vemod för manskapet. När den gick hade man en tradition på Västerdalälven att skicka med Laban på en flotte. Laban var en uppstoppad figur i mansstorlek. I hans  rockficka fanns ett skrivet budskap på en lapp. Budskapet var till flottarlagen som i tur och ordning tog över ansvaret för rumpan. Lagen tog fram och läste budskapet innan Laban skickades vidare nedströms med flottgodset. Ända nere vid södra Dalälven berättas om hur folk vinkat glatt till Laban på flotten när rumpan gick förbi.
Vi har tyvärr ingen ledtråd om vad som stod i budskapet. Lars-Erik Larsson hörde gamla flottare berätta om Laban på 50-talet, men inget om innehållet.

Åter till Berättelser om folk och äventyr