
Flottgodset var märkt innan det lämpades i vattnet. I 1865 år reglemente står det:”Allt virke som i älven ska framflottas, är ägaren pliktig förse med tydliga märken, så att det från annans virke lätteligen kan skiljas”
Märkena var lätt igenkända figurer som slogs in i stockänden med en märkhammare på varenda stock.
Efter leden fanns skiljeställen på lämpliga platser, ex.vis vid sågverken och terminaler. Det första riktigt stora skiljestället i Dalälven låg i Täkten, uppströms Kvarnsvedens pappersbruk. Hanteringen var till en början helt manuell med båtshakar men med tiden utvecklades maskinell sortering. Dock var det fortfarande det mänskliga ögat som avläste märkningen. På 30-talet minskade antalet aktörer och man övergick till färgmärkning som var lättare att se vid skiljet.
Uppgifter från På Sjö och Älv i Dalarna och Gösta Hellstrands Flottningen i Dalälven




Det största skiljet i Dalälven var Tägten uppströms Kvarnsveden. Där skiljdes bl.a massaveden till Kvarnsvedens Pappersbruk av. Skiljet låg vid Ängesgårdarna vid nuvarande LV 293. De två stora betongstöden i älven och några byggnader finns kvar 2022.


Men även denna arbetsplats försvann.

Pingback: Att varpa | Timmerflottningen i Dalarna