Sommaren 2020 var det 50 år sedan flottningen upphörde på sjösystemet Siljan och Dalälven. En hantering som tog fart i mitten av 1800-talet och som bidragit starkt till att skapa arbete och välstånd i bygder som präglats av små jordbruk och arbetsvandringar.
De flesta som jobbat med flottningen hade då gått ur tiden. Många äldre boende och turister hade minnen av timmer som flöt i sjöar och älvar och om länsar och bommar längs stränderna.
Men hos det yngre släktet var det inte många som visste vad det handlade om. Varför finns det så många stora fina ångbåtar? Vad är det bruna som upptar halva älven på gamla bilder?

Fyra medelålders herrar, Jan-Olof Liss, Anders Winter, Mats Lidwall och Tony Nordesjö vars respektive uppväxt och vuxenliv präglats av intresset för flottningsbåtar, minnen av flottningen (åtminstone från åskådarplats) och med en oerhörd respekt för vad flottningen betytt, diskuterade en oviss framtid för detta minnesmärke.
Böcker hade skrivits, föredrag hade hållits, anekdoter cirkulerat men hur blir det med framtida bevarande i kommande generationer?
Vi hade i olika omfattning eget historiskt material i byrålådor och minnen och beslutade att samla upp detta i denna hemsida. För att göra det tillgängligt i framtiden men också för att inspirera alla andra med liknande minnesgods att skicka in och bidra.
Hjälp gärna till med Historier och bilder från timmerhanteringen men också dokumentation om de unika fartygens liv och leverne efter arbetet i flottningen!

Kontakta oss med bidrag och synpunkter!