Levererad 1872 av William Lindbergs Verkstads- och Varfs AB, Stora Varvet Stockholm till Stora Kopparbergs Bergslags AB i Falun att användas på Siljan. Längd 21,50 m Bredd 4,75 m. Originalmaskin var en encylindrig ångmaskin. Hon hade också varpspel och blev därmed Siljans tredje ångvarpbåt efter TOMTEN 1862 och SILJAN 1868. Korsnäs Sågverk var också intressenter i båten som 1873 övertogs av Dalelfvarnes-Thorsångs Flottningsbolag sedermera DFF.
Foto Olof Sjödin 1896 i Orsa kommuns fotoarkiv
Efter 15 år på Siljan drogs DALARNE upp på land i Orsa hösten 1887. DFF hade
driftsatt GÖRAN 1881 och inför sommaren 1888 skulle ORSA och ELFDALEN komma att levereras. DALARNE skulle få andra uppgifter i flottlederna.
Enda påtagliga minnet i Siljan är DALARNES sten, ett förrädiskt grund mellan Olsnäs – och Limåviken där hon uppenbarligen haft oönskad kontakt.
Vintern 1888 hugger 275 Orsakarlar tag i repen och drar båten på kälkar de 2,5 milen till Skattungen. Marschen lär ha gått till taktfasta gånglåtar på fiol, klarinett och trumma. Man föredrog handkraft framför hästar till dylika transporter då draghästar kunde göra ryck som äventyrade stabiliteten i lasset. Samma metod användes när TOMTEN drogs till Venjansjön.
Erik Lidwall berättar på en bandupptagning, tidigt 50-tal om en incident 1903:
– Strax efter nyår 1903 då sjönk ORE ELF nedom Nordbron. Orsaken var nog ungefär den samma som när ENGELBREKT sjönk, (snötyngden skapade instabilitet). Min far, Flitt-Per Persson blev då skickad dit att ta upp ORE ELF. Med hjälp ut av dykare så gick ju det då, och så en massa Orekarlar. Den reparerades provisoriskt på våren och fick gå så under sommaren. Sen ombyggdes den totalt efter sommaren och hösten. Bland andra var Mor Anders med på den där och övriga gubbar ifrån varvet här. Jag var då på FLOTTISTEN den sommaren, jag minns att vi skjutsa dem till Orsa där de skulle ta järnvägen till Furudal. Den hade nyss blivit i ordning. Det var 1903 den 21 augusti som vi skjutsade dit dem. Jag kom ihåg det särskilt bra just därför för att det var sista dan jag var ogift.
Ombyggnaden blev omfattande, 1904 fick hon ny compoundångmaskin installerad från Robert Sjöströms Mekaniska Verkstad, Gävle, på 80 hk / 59 kW. I samband med maskininstallationen får båten troligen ett rakt däck- tidigare var däcket nedsänkt midskepps.
Erik Lidwall berättade också om den stolte skepparen på ORE ELF:
En Morakarl som kallades för Skans Mas fick följa med TOMTEN då den fraktades till Venjansjön och blev kapten där. Nu när DALARNE fraktades till Skattungen flyttades han dit. Kanske lite stolt här över lär han ha sagt:
– I skum sakt vårå va mind yverallt.
[Vi ska allt vara med överallt]
Hans fru hade säkert också höga tankar om honom ty hon sade en gång:
– Tytjer int du Per att isin Mas vår ä en skamper kall?
[Tycker inte du Per att den här Mas vår är en duktig karl?]
Då Flitt-Per dröjde något med svaret högg hon i:
-Ja eg bryr mig då int de du skum to säg, i kalldn e skamper ar mig an!
[Jag bryr mig inte om vad du kommer att svara, karln är bra åt mig han!]
Efter den svåra olyckan med GÖRAN i juni 1916 blev extraskepparen som räddat livet på besättningen, Joel Nilsson skeppare på ORE ELF. (Vi tror att han efterträdde Axel Eriksson). Joel var född 1896 och började som 13-åring i flottningen 1909. Joel flyttade tillbaka till Leksand och blev skeppare på ELFDALEN . Det bör ha skett runt 1942 enligt sonen Gunnar som daterar flytten efter sin egen skolgång. Joel Nilsson pensionerades 1961 och gick ur tiden 1983, han hade namn om sig som en mycket kompetent och noggrann befälhavare.
ORE ELF lades upp i Furudal 1953, ersattes av NECKEN och såldes för skrotning 1957. Dock räddades ångmaskinen av DFF, den såldes 1972 till SILJANS ägare Bengt Bergqvist och installerades i passagerarångbåten ENGELBREKT 1993.
Enligt uppgift har även en av båtens fyra styrhytter fått nytt liv i Furudalstrakten, som jaktkoja.
Källor: På Sjö och Älv, Anders Winter, Tony Nordesjö, Tomas Johansson och Gunnar Nilsson. Trådbandinspelningen med Erik Lidwall i familjens samling.
Timmerflottningen i Dalarna 