Stenkistor

De stora timmermagasinen vid respektive sjöända hölls på plats med stora stenkistor som var gjutna i betong och fyllda med sten. Dessa ligger ännu kvar som minnesmärken t.ex vid älvinloppet vid Leksands kyrka och i nedre delen av Österviken. Några har sprängts eller tagits bort, under Insjöbron ligger t.ex. en stor stenhög kvar och lurar på sjöfarare. I Mora finns det också stenhögar kvar i den annars så mjuka sandbotten.

Ute på Siljan var stenkistorna avgörande för flottningen. Det var Gustaf de Laval som 1868 fullbordade sin idé med sänkstöden, diktalerna (dykdalberna) från Mora till Leksand som möjliggjorde flottningen över Siljan. Stenkistorna  höll diktalen som flotbåtarna lade fast vid för att varpa in floten med ångspelet. Det innebar stora påkännigar på materielen och krävde en rejäl motvikt.
Det fanns ett 40 -tal på lagom avstånd för varplinans längd, 1 500 till 2 000 meter.  
Stenkistorna på botten var timrade av länsar 4 x 4 meter, uttjänta som sjunkit passade också bra. Kedjan till diktalen gjordes fast i kistans bottenstock, sen fylldes kistan med sten i lämplig mängd.  Diktalen bestod av en länsslana som flöt med ena änden c:a 1 meter ovanför vattenytan. 

GÖRAN och PRÅMEN. Stenfyllning av stenkista i djupet. Kistan hängd i bommen på akterdäck. Foto Nils Sellner

Valter Larsson berättar hur det gick till:
– Stenen kom till varvet i Övermo med lastbil och lastades i PRÅMEN. Sen gick två stora båtar ut till platsen där kistan skulle sänkas. En båt bogserade PRÅMEN , en båt sänkte kistan med sitt varpspel och en bom på akterdäck som höll ut den. 

På plats lade man PRÅMEN bredvid kistan som nu hängde i bommen, sen var det att med handkraft att kasta i stenar i kistan som till en början hängde vid ytan. Sten för sten tills det blev för tungt för varpspelet att hålla emot, då fick man fira ner kistan till botten. I varplinan hade man en speciell krok som var öppen så att den lätt kunde göras fri när kistan nådde botten. Resterande stenar fick släppas på känn
– De flesta träffade kistan men några kom nog bredvid, trodde Valter. Ibland kunde man också använda en hink som kunde öppnas i botten för att fira ner stenarna till kistan. 

PRÅMEN som användes för sten- och vedtransport hette inget annat. Foto i Olle Larssons samling. 50-tal

Bilden nedan visar när man placerade ut en av de synliga stenkistorna vid kyrkgrundet i Leksand. Dessa var gjorda i betong och ligger som sagt kvar ännu 2020. 

ORSA t.v och ELFDALEN t.h drar ut ramen till en ny stenkista till magasinet vid kyrkudden i Leksand

Per Nilsson berättar om en incident när en stenkista flyttade på sig. Där förstår man vilken tyngd de hade. 

åter till Verksamhet och metoder

4 tankar på “Stenkistor

  1. Pingback: Att varpa | Timmerflottningen i Dalarna

  2. Pingback: Per Nilsson | Timmerflottningen i Dalarna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s