• 

Erik Lidwall f 1880 var verkmästare på Flottningsföreningens varv i Övermo från 1916. 1943 startade han tillsammans med sina söner en egen verksamhet Lidwall & Söner AB, också det i Övermo.
På tidigt 50-tal berättade han för sin son Sigvard Lidwall som förfogade över en trådbandspelare. Jag har skrivit av berättelsen ordagrant. Behållit ordvändningar och talspråk för att det ger karaktär men tagit bort mellanord och rättade felsägningar. Han talade ett vårdat och vackert Leksandsmål men jag har inte skrivit t.ex Jän och Dan därför att det blir svårläst. Vissa dialektala uttryck och begrepp är kvar. Jag har ändrat talspråket Dom till De eller Dem. Här publicerar vi valda delar av allmänt intresse /Mats Lidwall

Flottningen tar sin början

År 1860 flottades timmer för första gången över Siljan. Det var lagt i fasta flottar på vilka man satt upp tält för manskapet och ett särskilt för basen. Så hade man handspel med nockar, både för ankaret och varplina. De följande åren la man timret i lösflottar och spelen voro då placerade på särskilda pråmar. Jag var en gång och hälsade på en gammal Värmlänning som var med på den tiden. Han hette Myr Jöns och bodde i Heden. Det gick nog inte så fort på den tiden att göra en vända efter ett timmerflot till Mora. En gång låg de väderfast innanför Vaverön i fem veckor, sa han. Och under den tiden hann man proviantera brännvin flera gånger och det var nog det blåsvädret som var största hindret

TOMTEN

”I Oktober 1863 kom flottningsbåten TOMTEN till Mora” berättade han. Den hade ej något varpspel utan endast en nock som var kopplad till propelleraxeln. Då den gick från Mora med timmer hade den en pråm liggande på var sida och i den ena bodde manskapet. Den var inredd som en gammaldags timmerkoja med lavar under däck där folket låg på ömse sidor och en eldpall i mitten. Som varplina hade man en grov gräskabel som vid varpningen halades in med hjälp av nocken varefter den ringladas in i en pråm som låg på andra sidan. Timmermängden ökade emellertid år från år. Omkring 1870 anskaffades SILJAN och DALARNE. De hade riktiga varpspel. År 1881 kom GÖRAN och TOMTEN fraktades till Venjansjön.

Inspektor Tigerström som var chef där var ofta tillsammans med sin fru på sjön. Hon lär ha varit väldigt tjock och hade svårt att komma förbi styrhytten. Vid en ombyggnad sattes styrhytten något på ena sidan och sen gick det bättre för henne att komma förbi.

År 1888 byggdes ORSA och ELFDALEN. DALARNE fraktades nu till Skattungsjön. En Morakarl som kallades för Skans Mas fick följa med TOMTEN då den fraktades till Venjansjön och blev kapten där. Nu när DALARNE fraktades till Skattungen flyttades han dit. Kanske lite stolt här över lär han ha sagt: 
– I skum sakt vårå ja mind yverallt.
 [Vi ska allt vara med överallt] 
Hans fru hade säkert också höga tankar om honom ty hon sade en gång:
 – Tytjer int du Per att isin Mas vår ä en skamper kall?
 [Tycker inte du Per att den här Mas vår är en duktig karl?]
Då Per dröjde något med svaret högg hon i:
– Ja eg bryr mig då int de du skum to säg, i kalldn e skamper ar mig an! 
[Jag bryr mig inte om vad du kommer att svara, karln är bra åt mig han!]

Per var nog i detta fall Flitt Per Persson Lidwall, Eriks far. Flitt Per blev förman på varvet 1886, ett jobb som Erik Lidwall sedan övertog 1916

Den där ORE ELF, ja DALARNE han fick ju namnet ORE ELF sen och gick där uppe många år. Strax efter nyår 1903 då sjönk den nedom Nordbron där. Orsaken var nog ungefär den samma som när ENGELBREKT sjönk i vintrast. Min far blev då skickad dit och ta upp ORE ELF. Med hjälp ut av dykare så gick ju det då, och så en massa Orekarlar. Den reparerade provisoriskt på våren och fick gå under sommaren. Sen ombyggdes den totalt efter sommaren och hösten. Bland andra var Mor Anders med på den där och övriga gubbar ifrån varvet här. Jag var då på Flottisten den sommaren, jag minns att vi skjutsa dem till Orsa där de skulle ta järnvägen till Furudal. Den hade nyss blivit i ordning. Det var 1903 den 21 augusti som vi skjutsade dit dem. Jag kom ihåg det särskilt bra just därför för att det var sista dan jag var ogift.