• 

Marianne, född i Övermo 1933 träffade Olle Larsson som jobbade på ELFDALEN i slutet av 40- talet. Olle var från Klockarberg, som så många Västaföringar¹⁾ fick han jobb i flottningen. De förlovade sig 1952 och gifte sig 1953 och fick sonen Erik. De bosatte sig i Övermo och Olle fick jobb på Lidwall & Söner.  

På försommaren 1955 kom Verkmästaren på DFF:s Övermo Varv Lars Hellman och frågade om hon ville bli kocka på ELFDALEN. Hellman hade efterträtt Erik Lidwall som pensionerats 1945, han tillsattes f.ö genom omröstning bland personalen. Han var känd som en omtyckt ledare och god människokännare. Som verkmästare på varvet var han också ansvarig för båtpersonalen och nu drog han i alla tåtar för att lösa en uppkommen vakans. 
Marianne var tveksam:
– Jag har ju lille Erik. 
– Inga problem svarade Hellman, jag har pratat med din mor, hon tar hand om pojken när du är borta!
– Jag måste prata med Olle i kväll när han kommer hem!
– Det kan jag göra, sa Lasse Hellman, jag åker ner till Lidwalls och frågar. Tackar du ja om han säger ja? 
– Ja, men jag kan ju inte laga mat åt 7 karlar!
– Henry Eriksson lär upp dig! Han sköter maten nu.
 Henry var en mångsysslare men behövdes i övriga besättningen

Och så blev det. Marianne mönstrade på i Övermo en tidig morgon och som vanligt gick man upp och la till i Noret för att proviantera på Konsum. På menyn stod bl.a. Öspa och sill. Henry hade fyra stora blomkålshuvuden som Marianne fick koka och göra gratäng av. De köpte också falukorv
– Den får du hålla undan, för den brukar gubbarna gå och knycka av, varnade Henry. 
Det var många nya rutiner att lära sig, Marianne hade aldrig ens varit i köket på en flottningsbåt. Första försöket med att hämta upp vatten från sjön med den repförsedda hinken gick mindre bra, men kollegan Birger Nilsson hjälpte henne att rädda hinken. 

Som så många andra minnesbilder från Siljan handlar det ofta om dåligt väder. 
Vid ett tillfälle låg de i Mora och väntade på bättre väder. Marianne och GÖRANS kocka Birgit Sellner gift Fredriksson, ville passa på och ta sig in till Mora för att handla tyger. Joel Nilsson på ELFDALEN skulle vänta, men Birgits farbror Nisse Sellner på GÖRAN ville ge sig av. Birgit och Marianne väntade på besked. 
– Så här köper man blåsväder, sa Birgit finurligt och visade Marianne hur man gjorde genom att kasta småpengar i sjön. 
Inte ens det hjälpte, GÖRAN tog sitt flot och avgick bara för att bli väderfast vid första viken. Så nåt besök i köpingen blev det inte för de båda kockorna. ELFDALEN väntade kvar, Åke Fredriksson och Henry Eriksson passade på att gå på bio i Mora så Marianne hängde på dem istället för att besöka tygboden. 

Marianne slutade efter en säsong, det var inte någon långsiktig lösning med lillpojken hos mormor. Hon kunde glädja sig åt att gubbarna förebrådde henne för att hon slutat , de saknade hennes  mat. 
Livet gick vidare, 1957 föddes sonen Bengt och Marianne började jobba på tvätten i Övermo. 

/Från intervju Mats Lidwall 2020 01 08

Jan-Erik Landin från Övermo minns en gång i början på 60-talet när hans mor Mary var kocka på båten SILJAN. Janne fick följa med till upp till Mora som liten grabb. Han vistades för länge under däck och blev enormt sjösjuk. ”Ge honom salt sill” sa gubbarna och efter sillen var han inte sjösjuk något mer.

Sven- Åke Blomkvist från Rönnäs berättar att hans mor Anikki var kocka på INSJÖN 1 sommaren 1948. Endast 15 år gammal skötte hon maten åt 5 gubbar.
Båten tillhörde Insjöns Sågverk som var en av de aktörer som hade egna flottningsbåtar på Siljan.
Maten köpte de på Konsum i Leksand och i Gesunda . Man ankrade upp utanför Gesunda och rodde iland. Gesunda låg annars utanför DFF-båtarnas ordinarie trad. Gubbarna bjöd på café med saft och bullar. Hon sa att hon skämts lite för gubbarnas vaggande gång på väg till caféet.
Skeppare var Fredrik Blomkvist som f.ö. senare blev hennes svärfar. På helgerna tog de INSJÖN 1 hem till Rönnäs, tvärs över sjön från sågen och ankrade upp. Anikkis uppgift var då att ro ut och städa båten.

1) Boende i byarna väster om Siljansnäs