Flitt Per föddes i Noret 29/2 1848 i en liten stuga vid nuvarande Hotellbacken. Fadern var soldat, modern arbetade som lagårdspiga i Rosens på andra sidan Österdalälven. Det torde ha varit mycket små omständigheter. Han gifte sig i början av 1870-talet med Skytt Karin Larsdotter, född i Tällberg 10/8 1844, de hade då ingen egen bostad utan bodde i ett rum hos Pers föräldrar och lånade husgeråd från dessa. Senare byggde man ett eget hus på föräldrarnas tomt.

Flitt Pers son Erik Lidwall berättar hur de båda i tonåren, på var sitt håll drog sig fram på tillfälliga jobb, Karin bl.a på en såg i Ljusne och som ladugårdspiga hos Bröms Olof Larsson i Noret och Heden. Per jobbade på Svansbo såg i Västmanland, först med enklare sysslor men sedan man fått ögonen på hans färdigheter fick han mer kvalificerade uppgifter, bl.a att sköta timmerspelet som matade in till sågen.

År 1875 finns Flitt Per på lönelistan som maskinist på hjulångaren PRINS AUGUST. Till jul kunde han kvittera ut 510 kr plus en gratifikation på 25 kr för 194 dagars arbete. Båten hade varit i drift på Siljan sedan 1839, Flitt Per torde ha lärt sig maskinen som lärling, säkert var han först eldare. Man kan konstatera att sjöfarten och flottningen öppnade fantastiska möjligheter för egendomslösa ungdomar. Flitt Per och Per Nilsson är exempel på detta.

1880 övergick han från Prins August och började på DFF, bl.a som skeppare på SILJAN.
1886 fick Flitt Per Persson jobbet som förman på Flottningsföreningen, ansvarig för personalen på Övermo varv och båtpersonalen. I jobbet ingick en tjänstebostad vid varvet och dit flyttade familjen som då bestod av tre barn (den förstfödda dottern hade dött i difteri vid 3 års ålder 1877). Det lilla bohaget bars ner till SILJAN som fick agera flyttransport från Noret till Övermo.
Under den av Kungl. Maj:t beslutade namnreformen i 1900-talets början tog familjen namnet Lidwall.
Flitt Per efterträddes på posten som förman av sin son Erik Lidwall år 1916. Per levde till 1921, Karin till 1931.

Per var stor och stark. Sonen Erik berättar på en bandupptagning i början av 50-talet en historia:
En gång så var det ett par gubbar, ja det var skeppare förresten, som var inne på en vind, en båthusvind som vi kallade det, och lasta på pärt. Det skulle i en sån där tvåhjulig vagn med skalmar. Det skulle köras upp till Edlunds. (N.M.E Edlund var Österdalälvens flottningschef mellan 1877 och 1910) Och när far händelsevis kom dit så var den ene, Eriksson kvar, då frågade far var den andra var. – Han gick efter hjälp att dra ut den här kärran, sa han.
– Det där måtte väl inte vara nå’t att dra, det kunde ni väl gjort själva, sa far. Det där kan jag dra ut och du får åka du också. Så far tog i skalmarna och lyfte upp och den andra satte sig på skalmarna. Så när den andre kom med hjälpen som skulle hjälpa till och dra ut så kom far åkandes ut med kärran och Eriksson satt på skalmarna

Åter till Berättelser om folk och äventyr