Skiljen

Skilje i Leksands Noret. NORSBRO och SILJAN vid länsen

Flottgodset var märkt innan det lämpades i vattnet. I 1865 år reglemente står det:”Allt virke som i älven ska framflottas, är ägaren pliktig förse med tydliga märken, så att det från annans virke lätteligen kan skiljas”
Märkena var lätt igenkända figurer som slogs in i stockänden med en märkhammare på varenda stock.
Efter leden fanns skiljeställen på lämpliga platser, ex.vis vid sågverken och terminaler. I Vansbro t.ex.fanns två, Görskiljet i Västerdalälven och Vanåskiljet i Vanån. I dessa båda skiljen tog man undan virke för Brosågen och Träkol.
Det första riktigt stora skiljestället i Dalälven låg i Täkten, uppströms Kvarnsvedens pappersbruk. Hanteringen till en början var helt manuell med båtshakar. Man la en stoppbom över älven och sorterade stockarna på längden, petade dem med båtshakarna i olika fack utifrån märkningen. När volymerna ökade runt sekelskiftet och på de större skiljena övergick man till sk. kanalskiljning. Först manskap som la stockarna på tvären så att märket syntes, därefter satt en synare på ett gångbord/brygga, i några fall i ett nedsänkt kar med vattenytan och flottgodset i lämplig ögonhöjd och höll uppsikt efter det aktuella märket som skulle skiljas ut och dras igenom utdragsgluggarna till separata fållor. Skulle fler ägares virke skiljas ut stod synarna efter varandra i nerströms, varje man med uppsikt efter ”sitt” märke. Oftast med den förväntat största ägaren först. Virket drogs sen till olika kanaler av bommar. Större ägare gjorde sedan en sortimentssortering i timmer och massaved av sitt avskiljda flottgods.
Med tiden utvecklades maskinell sortering, främst vid Täktens skilje, dock var det fortfarande det mänskliga ögat som avläste märkningen. På 30-talet minskade antalet aktörer och man övergick till färgmärkning som var lättare att se vid skiljet. Dessutom gjorde bruket av motorsågar att snittytorna blev grövre än vid handsågning och de inhuggna stämplarna svårlästa.

Uppgifter från På Sjö och Älv i Dalarna och Gösta Hellstrands Flottningen i Dalälven

Vid skiljet i Sanda Mora. En student som ska bli forsmästare gör anteckningar. Träpråm för manskapet. ELFDALEN med korta skorstenen före pannbytet 1926. Foto Anders Eriksson genom Torsåkers Fotohistoriska Sällskap

Skiljet i Sanda Mora. Studenter på forsmästarutbildning på väg till ELFDALEN. Jullar och spelflotte. Foto Anders Eriksson genom Torsåkers Fotohistoriska Sällskap

Skiljet i Mora före 1921 som då låg uppströms bron i Mora. FLOTTISTEN passerar. Foto Berta Hallgren i Hans Forsströms samlingar

Skiljet vid Sanda troligen sent 30 tal. Huset längst t.v flottningschefens bostad och kontor. Gottfrid Eliasson? Stora byggnaden kallades kasern, på övre våningen fyra övernattnings rum med öppen spis och våningssängar, nedre plan ett stort rum som var matsal och tvättplatser. Den lilla stugan framför hette Neptunstugan. Under flottningssäsongen bodde där Daniel Sellner, hans fru Rut och en däcksman, Sellner från Övermo var Skeppare på Neptun. Foto Hans Back i Hans Forsströms samling

Det största skiljet i Dalälven var Tägten uppströms Kvarnsveden. Där skiljdes bl.a massaveden till Kvarnsvedens Pappersbruk av. Skiljet låg vid Ängesgårdarna vid nuvarande LV 293. De två stora betongstöden i älven och några byggnader finns kvar 2022.