Nedtecknat 2020-01-20 av Lars-Erik Larsson

Lars-Erik Larsson från Dala-Floda arbetade i flottningen 1956 – 62 och har skrivit ner sina minnen från den tiden. Här har vi brutit ut hans tid som båtförare.

Anledningen till att jag blev båtförare var att vi skulle till Stigsbäcken för vältning, vi skulle åka med båten ANDERS som hade en tändkula. Han som skulle köra båten kom aldrig och då skulle förrådsmannen Torp Herman försöka men båten snurrade bara runt. Då ropade han på mig och jag fick ta över.

När vi kom till Stigsbäcken nedanför Flögforsen kom vältningen igång, jag fick länsa in virket och dra ut det i Vanån. När vi skulle hem och åkt genom timret vid skiljet gick topplockspackningen sönder så elden sprutade. Vi fick ringa från skiljet för att bli hämtade. Jag åkte med disponent Pålsson, han frågade om jag kunde laga båten. Nästa dag skjutsade han mig dit med en ny packning. Han frågade om jag ville fortsätta köra båt, han hade stått och tittat på när jag drog timmer, då var jag 15 år.
Båtarna låg i Vansbro vid förrådet, (Jofsen). Jag fick i uppgift att vara vid Rutsflån nedan Vanåskiljet, två båtar gick åt där. Vi fick dra bakläns över Rutsflån, virket gick endast i medvind. I motvind var det hårda tag, då fick vi vinscha, det fanns flera diktaler att fästa båten i. Vid hård vind blev hela Vanån igenkorkad då fick vi köra dygnet runt. När vi hade medvind fick vi vila, det fanns en liten koja där vi kunde sova. Men för det mesta kom basen på skiljet Oskar Sjöberg cyklande, han hade fått telefon från Görskiljet, virket kom inte ner till skiljet.

Vi fick då åka ovanför skiljet och preja ner virket. Brötbildningen var enorm, timret stod på ända, man hade kunnat köra ett tåg över älven.
Blom Johan och Liss Erik Lars var sådana som hade blick för hur det skulle lossas. Man såg kilar i virket, vi drog vajern kanske 50 meter upp och fick ett hål att fästa vajern i. Jag körde båten till lämpligt träd att fästa båten i sedan var det bara att dra, det gick tungt. Gick det bra kom mycket virke loss.
På våren kom Flottningsföreningens lastbilar, en Volvo Starke och en Regent. De kom med motorbåtar från Leksand, de körde även ut båtar från Vansbro till olika sjöar. Vi lastade dem med spiror, det var tre långa 5”5. Vi satte ett block i toppen, drog upp båten och backade under lastbilen. Båtarna tippades i sjön dit de skulle.
Det fungerade för det mesta men en gång i Vakern hade de inte skruvat på kylvattenröret.
Båten sjönk och motorn blev full i vatten. Jag fick ösa ur båten med en hink så mycket jag kunde, fick sedan tömma vevhuset och starta motorn så länspumpen gick.

Jag har varit i olika sjöar och lagat båtar, i Vansbro fanns 9 båtar.
En gång fick jag åka till Säxen på kvällen, där stod båten mitt i Storsäxen med ett flot, de hade lämnat båten. Jag visste med säkerhet vad det var för fel och hade tagit med delar från förrådet.
Jag åkte ut med en utombordare, motorn satt fast, fick knacka ur kolven göra rent från sot och byta kolvringar. Det blev mörkt så jag eldade olja och trassel för lyse, motorn startade. Felet var att de inte släppt ur spilloljan ur vevhuset, motorn korkade igen.
Jag drog flotet, kantade in flotet i sundet ganska långt. När man kantar ett flot snurrar men det så det rullar mot land. Den gången kom jag hem tidigt på morgonen.
I Van fanns en stor båt som hette RAN, den var 13 meter. I den satt det en ångmaskin från början sen blev den konverterad med en tvåcylindrig Säffle tändkula. På båten fanns pentry med kokspis och maskinrum. Linan på spelet var 1 200 meter lång, spelet var hydrauliskt, det var svagt. Maurits byggde om spelet, han satte dit en lastbilskardan med norrlandsväxel, då blev spelet bra.
Han sa att nu kan ni dra ner hela Venjan. Båten ligger idag i Leksand, ombyggd.

Vi hade också tillgång till en Willys jeep, sen fick vi en Unimog med lågbyggd boggivagn. På den kunde vi flytta stora båtar, man kopplade från vagnen och satte den fram, där satt en vinsch och vi kunde spela upp båtarna. Sedan fanns det en handpumpad tipp så båten åkte av.

Flottningsföreningen hade ett varv i Övermo, Leksand, därifrån kom reservdelarna till båtarna.
Lidwalls var ett varv där det byggdes båtar, stora som gick på Siljan.
Flottningen tog slut, en av anledningarna var att virket inte flöt längre, det var för snabbväxt.
Sista åren fick vi ta upp en del. Virket i Vansbro gick sedan på järnväg.

Nedtecknat 2020-01-20 av Lars-Erik Larsson

Lars-Erik Larsson – Minnen från min flottningstid åren 1956 – 62

Intervju av barnbarnet Linnéa Zetterquist

Tillbaka till Flottningen i Västerdalarna