Berättat av Lars-Erik Larsson november 2023
”Bengt Pollack och jag var vid Hummelforsen där vi skulle spränga sten nedanför dammen. Vid frukost kom en karl som ville prata med oss, det fanns en gammal koja i närheten dit vi gick in och satte oss alla tre. Bengt skulle göra upp eld i spisen och tog då en dynamitgubbe, för att tända med, och tände på. Han som följt med oss in i kojan fick då väldigt bråttom ut igen och det var sista gången vi såg honom.
Extra dynamit, röd till färgen och lite seg, brann fint.
Vi fick ofta huvudvärk när vi använde den röda dynamiten, detta kallade vi för dynamitskalle.”
Lars- Erik var väl förtrogen med dynamiten som han gått med i ryggsäcken sen första året i flottningen, blott 15 år gammal.
Däremot gick det inte lika bra när en kamrat till Bengt och Lars-Erik skulle tända en sur vedspis och använde bensin! Spisringarna flög inne i kojan, ett under att ingen blev träffad.
Timmerflottningen i Dalarna 