Lillemor Johansson Nordahl, f 1937 var dotter till Svenivar Johansson som flyttat ner från Piteå och tillträtt tjänsten som inspektor på DFF 1953. Lillemor gick gymnasiet i Falun, våren när hon skulle ta studenten kom skepparen på ORSA Erik Renell till Johansson och frågade:
– Hör du jäntan din, skulle inte hon kunna vara kocka på sommarlovet?
Svenivar Johansson hade gapskrattat:
-Hon skulle ta livet av er allihop!
Men Renell stod på sig:
-Hon lär sig, nu klarar vi oss själva med maten, nog kan hon åtminstone hålla lite ordning på oss?
Lillemor förstod faderns reaktion. Hon hade ingen som helst erfarenhet från köksarbete, matlagning var för henne ett oskrivet blad. Men det lät som en lockande utmaning och hon tackade ja.
Med god hjälp från besättningen så kom hon in i jobbet. Erik Renell skötte inköpen, Herman och Karl Eriksson kände stort ansvar för den unga kockan och stöttade henne.
Så klart att det blev galet ibland: – En middag skulle det vara kokt kött och potatis. Jag satte både kött och potatis på spisen samtidigt. Kok som kok? Nu krävdes det ju betydligt längre på vedspisen för köttet så det fick bli falukorv den middagen och kött dagen därpå, minns Lillemor Nordahl.
Första gången man skulle äta blikta, en slags småsik var Lillemor ambitiös och satte sig att rensa småfisken, en och en. För rensa fisk kunde hon! Men det fick hon också lära sig att det räckte att vrida av huvudet så fick karlarna rensa på tallriken bäst de ville.
Alla besättningar var roade av att fiska, men det var nästan bara på ORSA man åt fisk. Man bytte ofta ihop sig mellan båtarna, fisk mot falukorv. Falukorv fick man enligt uppgift gömma undan annars hade den en tendens att försvinna, skiva för skiva.
Lillemor gillade jobbet och blev mycket uppskattad , det blev 5-6 somrar ombord. Som kocka var man väldigt respekterad som en i laget. Särskilt skepparen Erik Renell var mycket omtänksam, när de varpade förbi Hjortnäs Brygga på danskvällarna beordrade han att hon skulle ros dit så att hon fick dansa medan båten låg och varpade.
-Erik blev också en fortsatt god vän även på landbacken, som en extramorfar, sa Lillemor.
Berättat av Lillemor Johansson Nordahl januari 2022
Åter till Berättelser om folk…
Timmerflottningen i Dalarna 