Den första transporten över sjön ägde rum i juni 1861 och tog sex dagar. I flotet fanns 5000 sågtimmer för Korsnäs och 700 bjälkar som tillhörde George de Laval. Ute på Siljan hade man överraskats av en storm, flotet gick sönder, mycket tid gick åt att samla ihop flottgodset igen.
Vid framkomsten till Leksands Noret la man flotet nedströms flottbron i en bom. Flotet hölls fast med ett rep i en spelbåt förankrad uppströms bron. Repet kom alltså att ligga över flottbron, utan att hindra någon. Tyckte de Laval.

Kapten Roos
Leksands starke man, kapten Gustav Benjamin Roos (1809 – 1880) var en omvittnat barsk herre som skaffat sig en betydande förmögenhet på spannmålshandel. Han var stor intressent i flottbron som också var en god inkomstkälla.  Kapten Roos var också mycket engagerad i bolaget som drev hjulångaren Prins August och pråmarna på Siljan. Men flottningen sågs till att börja med som ett ovälkommet intrång i hans och andras intressen. Älven hade många flottbroar som hindrade flottningen och en större konflikt var under uppsegling. En rättegång mot flottbroägarna hade inletts av George de Laval.
Den här sommarkvällen 1861 hade kapten Roos varit bortrest, enligt ett ögonvittne på en bättre fest hos musikdirektör Wallin i Noret, kommit över bron sent om natten, fått syn på linan och det förhatliga flotet. Han hade överfallit vaktkarlen och huggit av linan. Flottgodset flöt ner för älven och spreds runt Insjöns stränder. Ytterligare en veckas jobb gick åt till att samla ihop stockarna.
Händelsen retar också upp landshövdingen i Falun och kom att påverka den pågående rättsprocessen. De Laval yrkar på ett skadestånd om ett par tusen riksdaler vilket motsvarar två års intäkter från flottbron. De olika intressena samsas  så småningom och snart bygger man om broarna i Leksand, Tunsta och Gagnef så att flottningen fungerar.  

Källor:
På sjö & Älv i Dalarna, Tarras och Peter Blom Dalarnas Museum 1972

Åter till Berättelser om folk och äventyr