George de Laval

1812 -1868


1865 patenterade de Laval diktalen som fungerade som sänkstöd vid spelflottning. Denna tekniska lösning fick verklig fart på flottningen över Siljan och kom att dominera svensk flottning fram till 1960-talet.

Vi tar det från början:
Georg Oskar de Laval föddes 1812 på Björkborns bruk i Karlskoga socken. Han inledde sin militära bana vid Skaraborgs regemente blev fänrik 1832 och löjtnant 1837. 1848 då han tjänstgjorde vid Dalregementet erhöll han avsked och anställdes vid Storskiftesverket (Lantmäteriet) i Falun  Storskiftesreformen som inletts med  jordegendomar 1757 hade 1850 avslutats för skogen i Dalarnas sju nordligaste socknar.  Många unga officerare sökte sig till Storskiftesverket sedan de utbildats till lantmätare. Så även löjtnanten Georg de Laval. 1851 hade han avancerat till chef över verksamheten i Kopparbergs län.


Genombrottstid för skogen
Detta var en mycket händelserik tid för skogsnäringen; under 1840-talet upphörde de gamla kol- och vedprivilegierna som Stora Kopparbergs Bergslag och andra järnbruk haft, framförallt i norra Dalarna. Syftet hade varit att hålla gruvor och järnbruk med kol och ved, ett omättligt behov som sedan århundraden begränsat allmogens möjligheter att dra nytta av skogen. Handelsbestämmelserna för plank och bräder lättades också upp. Nu kunde man bruka skogen på samma vis som man brukade sina åkrar. Tack vare storskiftet var också äganderätterna utredda. I England lättade man på importtullar vilket gynnade kustnära sågar. Man projekterade järnvägen mellan Falun och Gävle, flottning nedströms Runn var vid tidpunkten inte möjlig, delvis pga det viktiga laxfisket vid Älvkarleby. Stora möjligheter för de med drivkraft och kapital!

En sann entreprenör
Georg de Laval hade driv! Han var den som kom på tanken att starta en sågverksindustri i Dalarna baserad på timmer från landskapets skogar. Detta användes även som ett av argumenten vid ansökan till Kungl. Maj:t den 14:e april 1851 av lån och koncession för bygget av järnvägen mellan Falun och Gävle. Koncessionen beviljades 1854.  Samma intressenter som stod bakom sågverks- och järnvägsplaner arbetade i tysthet med att köpa upp avverkningsrätter. Som förrättningsman vid storskiftet hade de Laval utmärkt överblick över skogen med goda kontakter och förtroende hos skogsägare och sockenmän.  
Den 20:e januari 1855 köptes Korsnäs Egendom i Stora Kopparbergs socken för 16,666 riksdaler och 32 schillingar banco. Priset ansågs mycket högt men det gick att flotta virke dit från både västra och östra Dalarna. Köpet skedde i Georg de Laval´s namn men bakom stod penningstarka män från Falun och Gävle. Korsnäs Sågverks AB bildades och de Laval blev bolagets förste disponent (VD). Samtidigt var han sedan 1854 delägare och chef för ett mindre bolag, Ejens Skogsbolag.
1861 lämnade han dock båda positionerna för tillsammans med sin svåger P. G. Levin bilda Ore Elfs Timmerdrifningsbolag som skulle driva avverkning och timmerflottning för Korsnäs räkning från Ore socken över Siljan ned i Dalälven. Kontraktet med Korsnäs var att leverera 200 000 stockar under 5 år.

Metoden som stod till buds före de Laval
Spelflotte Storforsen 1910 Foto fr. Vansbro Kulturnämnd


Siljan, en utmaning
Men att flotta över stora Siljan var ingen lätt sak. De Laval jobbade hårt med att modernisera flottningen och till att börja med ersatte han de enkla spelflottarna med två specialbyggda pråmar. Det var relativt stora farkoster med ett varpspel med 750 famnars lina, dels ett spel med 100 famnar ankarkätting. (En svensk famn är 6 fot = 3 alnar = 1,78 meter).
Den första transporten över sjön ägde rum i juni 1861 och tog sex dagar. I flotet fanns 5000 sågtimmer för Korsnäs och 700 bjälkar som tillhörde de Laval.
Läs mer om dessa pionjärers strapatser: Första flotet förenat med förhinder

Teknikutveckling
Redan året därpå togs nästa stora steg i utvecklingen. Sommaren 1862 levererades den propellerdrivna ångvarpbåten TOMTEN till Ore Elfs Timmerdrifningsbolag. Båten använde pråmarna som logement för den 28 man starka besättningen, vedförråd till ångpannan och avlägg för linan. År 1865 fick George de Laval patent på ”Ett slags på vattenytan i sjöar flytande s.k. bojar eller bottenfasta punkter för fastgörande av båtar eller flottar å hvilka hvarpspel anbringats i ändamål att från boj till boj medelst ånga eller annan kraft framspela ett större parti timmer”. Eller som man säger runt Siljan – diktalen, och i övriga Sverige – dykdalben eller sänkstödet.
Det var en mycket effektiv metod som fick timmertransporten över Siljan att bli det den blev och som sen fungerade i hundra år. 1868 beställde Korsnäsbolaget och Stora Kopparbergs Bergslag tillsammans båt nummer två – SILJAN.

Birger Nilsson, däcksman på GÖRAN gör fast vid en diktal för att börja varpa Foto Nils Sellner


Likviditetsproblem
Bygget av sågverket, uppköpet av avverkningsrätter, löner till huggare och inte minst iordnigställandet av flottleder kostade stora pengar. Detta betyder att stora krav ställdes på aktietecknarnas möjligheter att skaffa fram rörelsekapital. En beräkning 1867 visar att enbart Korsnäsbolaget lagt ner en halv miljon riksdaler riksmynt bara på flottlederna. Tack vare affärsmännens i Korsnäsbolaget förtroende och goda förbindelser med banker och andra kreditgivare kunde de så viktiga krediterna erhållas. Någon utdelning på aktierna blev det inte under de första fjorton åren.

För George de Laval gick det däremot sämre. Hans stora projekt och skogsaffärer pressade honom att 1865 sälja både Ejens Skogsbolag och Ore Elf-bolaget inklusive TOMTEN. Köpare var Handelsfirman Grönwall & Co i Göteborg som redan ägde Gråda Bolag med en såg i Gagnef. De gjorde en god affär på en livskraftig verksamhet, leveranskontraktet med Korsnäs förlängdes t.ex med fem år. De hade likviditeten som de Laval saknade. Ett inte helt ovanligt öde för entreprenörer.

När George de Laval avled 1868, 56 år gammal var hans skulder så stora att dödsboet tvingades i konkurs. Han efterlämnade änkan Augusta f. Levin (1817–1889) och sex barn. Korsnäsbolaget anslog 10.000 riksdaler som understöd till änkan vilket visar bolagets uppskattning för hans livsgärning

Källor:
På sjö & Älv i Dalarna, Tarras och Peter Blom Dalarnas Museum 1972
Dalarnas första ångsågsbolag , Daniel Olsson 1995
Wikipedia 2024

Åter till Berättelser om folk och äventyr