Berättat av Erland Lindell (f. 1902 – 1997) i boken Övermo förr i tiden.
Erland jobbade på DFF från 1913 till 1944 som flottare, maskinist och verkstadsarbetare.
Han var särskilt skicklig svarvare och utbildade sig senare till slöjdlärare.

Ångpannan eldades upp en söndag kväll som förvärmning till måndag morgon. Skeppare var Nils Sellner och som extra skeppare var Liss Per Larsson. Klockan 07.00 på måndag morgon bunkrades det ved om det inte hade gjorts dagen innan. Sedan var det avgång till Nordstjärnansbrygga i noret för proviantering. Det gjordes av maskinisten som var Erland Lindell. Han fick en lista av kockan Astrid Nilsson för att handla. Erland gick upp för bryggarbacken och i vid bryggeriet beställde han en helankare svagdricka. Helankare var en 25 liters kagge av trä som bryggmästare Fredriksson fraktar ner till båten på en enhjulig kärra som kallades för räv. På däck bredvid styrhytten hänger en emaljerad mugg som ett gemensamt dryckeskärl tillsammans med drickskaggen. Matvarorna som beställdes kom affärens springpojke med ner till båten. Varje man hade med sig en säck potatis till hushållet och mjölken köptes och togs med från byn i Övermo. Brödet på båten var bakat på Backmans bagarstuga. När allt var bunkrat och klart så var det klart för avfärd.
 Dagens order var att ta bommar och gå till Mora för att knäppa flot (hämta timmer). Bogseringen med bommar till Mora tog ca: 4-5 timmar, sträckan är 4 mil. En ringbom som bogserades är ungefär 1300 meter lång och består av 150-200 slanor. I Mora, vid Sanda kompletteras det med ved, mjölk och annan proviant. Besättningsmännen på båten var Johan Ståhlbog, Helge Olsson och Erik Göras

Sedan är det dags att knäppa flot. Ett flot är en massa timmer som är inneslutna innanför ringbommen som bogserades. Flotet innehåller mellan 150.000-200.000 stockar och väger mellan 7000 och 8000 ton.
Bommen ställs i ordning och krokas i på mitten med spellinan. Sedan svänger man båten åt babord och besättningen fångar upp bom änden. Sedan girar man åt styrbord och fångar upp den andra änden av bommen.

De båda bomändarna fästes i fören på båten och den kördes mot ett öppningsbart lås på magasinbommen. Bommen som sitter fast i båten, låses ihop med magasinbommen och båten befinner sig nu innanför alla bommar bland det flot som ska fraktas. Båten körs in i magasinet bland flotet och man kapar åt sig en lämplig mängd klampar. Sedan körs båten mot magasinbommen på andra sidan där de återstående bomändar som sitter i båten låses fast i magasinbommen respektive flotbommen. Knäppningen är nu klar och timret innanför flotbommen är redo att börja flottas över sjön.

Färden över Siljan börjar och ner mot Leksand och flotet spelas eller rättare sagt varpas mellan 56 stycken sänkstöd (dykdalber) ner till Leksand. Spellinan är kopplad med en krok i flotet och styrman tar sikte mot det första sänkstödet. Spellinan som är 2000 meter lång och ganska tjock, och för att inte den ska sjunka läggs den på ett par grovjollar. För att klar detta krävs ett perfekt samarbete mellan däcksgasten och den som står vid ratten. Skepparen gör ett tecken, samtidigt som han bromsar lintrumman så att linan sträcks upp och lyfts.
Gasten lossar jullen som sitter fast vid mitten pollarna på båten strax bakre väggen på styrhytten. Han låter den glida till båtens akter, gör ett ryck så att jullen grips av propellerströmmen och förs under linan. Styrman lättar på bromsen och linan lägger sig på jollen och den fungerar som ett flöte för vajern.

GÖRAN närmar sig sänkstödet och saktar farten. Vid stödet stannar man till och krokar i förfästet, sedan börjar inspelningen (varpningen). Resan ner till Leksand tar 36 timmar om allting går bra. Timret läggs in i ett magasin i älven vid Åkerö, där älven tar hand om det sedan för vidare befordran. Båten körs ner till varvet och bunkras igen för nästa resa. Skiftet på båten fördelas på 7 man i 6-timmarspass dygnet runt.

Åter till Berättelser om folk och äventyr