Inger Lind från Åkersbodarna minns sina äventyr som kocka på S/S SILJAN år 1955. Hennes kunskaper om matlagning inskränkte sig dittills till vällingkokning åt fars skogshuggarlag och som kökspiga på Gästis. Men sjölivet lockade, hon sökte jobbet och fick det.En … Fortsätt läsa
Författararkiv: dalaflottning
Gustav Larsson Besättningsman på ERIK
Galleri
Gustav Larsson, troligen från Hedemora sommarjobbare på ERIK under tre år, 1943 – 46. Han började som sjuttonåring, 1943. Egentligen måste man vara 18 år för att få arbeta på båtarna men här gjordes ett undantag. Skepparen André Lindell sa: … Fortsätt läsa
Görskiljet i Vansbro
Galleri
Görskiljet låg uppströms Vansbro nära Eldforsen. De äldre flottarna kallade hela Västerdalälven för Göra, den bildades ju av Görälven och Fuluälven. (Göra och Fulan)John Granberg berättar i Järna Hembygdsblad. Här i sammandrag. – Jag fick börja på skiljet som 14-åring … Fortsätt läsa
Flottare med färg…
Galleri
Karin Blom – Persson i Järna Hembygdsblad 2024 “Jag var ung en gång för längesen en flottare med färg…”. “Flottarkärlek” en riktig slagdänga på sin tid med Gösta “Snoddas” Nordgren, där yrket som flottare besjungs i ett något romantiserat skimmer. … Fortsätt läsa
Vansbrosimningen
Galleri
Detta galleri innehåller 1 bild.
Under min tid som flottare var jag engagerad att rensa älven från timmer vid Vansbrosimningen.På den tiden pågick arbete vid skiljena även på lördagar så den var ont om tid att hinna rensa älven. Vid lågt vatten och motvind kunde … Fortsätt läsa
Första flotet förenat med förhinder
Galleri
Detta galleri innehåller 1 bild.
Den första transporten över sjön ägde rum i juni 1861 och tog sex dagar. I flotet fanns 5000 sågtimmer för Korsnäs och 700 bjälkar som tillhörde George de Laval. Ute på Siljan hade man överraskats av en storm, flotet gick … Fortsätt läsa
George de Laval
Galleri
Detta galleri innehåller 2 bilder.
1812 -1868 1865 patenterade de Laval diktalen som fungerade som sänkstöd vid spelflottning. Denna tekniska lösning fick verklig fart på flottningen över Siljan och kom att dominera svensk flottning fram till 1960-talet. Vi tar det från början:Georg Oskar de Laval … Fortsätt läsa
ORE
Galleri
Byggår: 1958 Tillverkare: DFF Övermo varv Längd: 10,30 bredd: 3,00 djupgående: 1,00 Motor Bolinder Munktell på 46 hkr Båten byggdes av DFF på Övermo Varv efter ritningar från grannen Lidwall & Söner AB. Det fanns ett stort behov av moderna bogserbåtar … Fortsätt läsa
Skrotlinans hämnd
Galleri
Walter Larsson berättade om ett av sina hemskaste minnen:”Djupet” kallades distansen mellan Stumsnäslandet och Vaverön, Siljans botten är mycket kuperad och sjöns största djup på 120 m finns där. Det var långt mellan diktalerna och stora delar av varplinans 2 000 … Fortsätt läsa
Laban, en budbärare i rumpan
Galleri
Detta galleri innehåller 1 bild.
Rumpan– var de sista stockarna som flottades för säsongen. Säkert förknippad med både lättnad och vemod för manskapet. När den gick hade man en tradition på Västerdalälven att skicka med Laban på en flotte. Laban var en uppstoppad figur i … Fortsätt läsa
Bygg Axel – Själv är bäste dräng
Galleri
Detta galleri innehåller 1 bild.
I november 2023 ordnade Malungs hembygdsförening en ”nostalgitripp” om flottningens historia i trakten. Den f.d polisen Bo Olsson bidrog med följande historia om flottningsförmannen Bygg Axel och hans lag som höll till i Såglömman, (Lömån vid Sillerö) någon gång på … Fortsätt läsa
Lillemor Johansson som kocka
Galleri
Detta galleri innehåller 2 bilder.
Lillemor Johansson Nordahl, f 1937 var dotter till Svenivar Johansson som flyttat ner från Piteå och tillträtt tjänsten som inspektor på DFF 1953. Lillemor gick gymnasiet i Falun, våren när hon skulle ta studenten kom skepparen på ORSA Erik Renell … Fortsätt läsa
Inspektor Svenivar Johansson
Galleri
Detta galleri innehåller 4 bilder.
Den siste i raden Svenivar Johansson, född 1910 i Piteå jobbade med flottningen i Piteälven, först som tummare dvs. virkesmätare. Lång och ståtlig var han med 47 i skonummer, vilket alltid vållade huvudbry i stövelförrådet. Hans svärfar var inspektor och … Fortsätt läsa
Tänt vare här, i eldpallkojan!
Galleri
Detta galleri innehåller 1 bild.
Berättat av Lars-Erik Larsson november 2023 ”Bengt Pollack och jag var vid Hummelforsen där vi skulle spränga sten nedanför dammen. Vid frukost kom en karl som ville prata med oss, det fanns en gammal koja i närheten dit vi gick … Fortsätt läsa
Tillbud vid Skifsforsen Vansbro
Galleri
Detta galleri innehåller 3 bilder.
Lars-Erik Larsson som jobbade som flottare i sin ungdom delar här ett dramatiskt minne Det var högvatten i Vanån och Västerdalälven och därmed väldigt strömt. Virket började gå under länsen till Nåldammnen vid Skifsforsens kraftstation. Nåldammen var en sidodamm till … Fortsätt läsa
Flottningen förbi Yttermalung
Dokumenterat av Nils-Eric Würth 2020 03 20
Nisse Würth från Säljåker i Yttermalung gav ut en skrift i samband med 50-årsminnet av flottningen i Västerdalarna. Flottningen på Västerdalälven kom igång i mitten av 1600-talet. Naturen erbjöd ju strömmande vatten utan avbrott av en större sjö. Till skillnad från Österdalälven där flottningen fick fart först i mitten av 1800-talet i och med varpningen över Siljan.
Redan 1554 skrev Gustaf Vasa till Malung och Lima att de istället för spannmålstionde kunde lämna ved vid Falu Gruva. Brytningen skedde med tillmakning som krävde motsvarande 1000 lastbilslass per år för eldning och även för ställningsbyggen. Så småningom växlade behovet över till sågvirke och massaved i takt med industrialiseringen av Sverige.
Författaren har intervjuat män som jobbat med flottningen: Skog Olov Nilsson, Bygg Stig Olsson, Ove Solin, Rune Matsson och Inge Persson.
Skriften som är i pdf-format publiceras här nedan i sin helhet. Den går också att ladda ner och öppna i ett mer läsvänligt format.
Du kan läsa om:
- Bakgrunden och historien till flottningens uppkomst
- Flottning – att springa på stockar i vatten, om det hårda arbetet
- Läderhantverkets betydelse
- Tjärframställning
- Skogsarbetet m.m
- Intervjuer och historier från flottare i bygden
- Unika bilder på folk och båtar
Stort tack till Bygg Klas-Göran Göransson som förmedlade kontakten mellan dalaflottning.se och Nisse Würth.
Länkar till omnämnda båtar:
Båtförare på ANDERS
Galleri
Nedtecknat 2020-01-20 av Lars-Erik Larsson Lars-Erik Larsson från Dala-Floda arbetade i flottningen 1956 – 62 och har skrivit ner sina minnen från den tiden. Här har vi brutit ut hans tid som båtförare. Anledningen till att jag blev båtförare var … Fortsätt läsa
Intervju med L-E Larsson av Linnéa Zetterquist
Galleri
Jag har intervjuat morfar, Lars-Erik Larsson om hans tid som flottare i Vansbro i mitten av 50-talet.Han började som 14-åring vid Västerdalarnas skiljeställe, där han arbetade som sprutpojke. Då tjänade han 16 kronor om dagen. När han var 15 år … Fortsätt läsa
Lars-Erik Larsson, ung flottare i Västerdalarna – Minnen från min flottningstid åren 1956-1962
Flottningsårets början
Vintertid kördes timmer ut på sjöarna, timret skulle flottas när isen smält. Massaveden som var nyhuggen och låg på land skulle ströläggas och torkas.Timret fick lov att länsas in, man tog timmer, lade runt, slog sedan länskoppel satte ihop till en läns. Det fanns två typer av koppel, baklänskoppel eller knivkoppel som var kraftigare.


När våren kom och isen smält började en intensiv vältning av massaved och timmer. Dammarna slogs igen för att dämma upp sjöarna. Virket som låg med läns runt om kunde ligga på flera ställen i en sjö. Virket skulle dras över sjöarna till ån där dammen var, oftast nattetid när det var lugnt.

Bogsering kunde ske med handdriven speleka eller med motorbåt (varpbåt) i de större sjöarna. Det hände att floten gick sönder och det blev ett väldigt arbete att samla ihop virket. Sedan skulle timret slussas genom dammen, det hände att vattnet tog slut, då fick man slå igen dammen och vänta på regn och vatten från olika tillflöden.När allt var nere i stora älven, i detta fall Vanån och Västerdalälven i Vansbro.

Där fanns 2 skiljeställen, det var Vanåskiljet och Görskiljet. Vid Görskiljet var en stoppläns förankrad i stenkistor. Vid vårfloden kunde det bli kraftiga, kilometerlånga brötbildningar. Det var ett tungt arbete att få loss virket, man fick vara där med motorbåt och spela loss kilar.
Arbete som gjordes på isen
En stenkista timrades på isen, den gjordes lika hög som det var djupt. Sedan sågades isen runt kistan och timringen sjönk. Kistan fylldes med sten, sen fortsatte man att timra lika högt som beräknad vårflod, därefter fylldes den upp med sten.
Sänkstöd, en stor sten kördes ut på isen, det borrades i stenen där man fäste en kätting, och satt fast en lång stock, stocken sjönk och man gjorde ett fäste i andra änden, där man sedan kunde fästa motorvarpbåten.
Pålning, nya diktaler skulle göras med en pålkran, en hög konstruktion med ett tungt lod som spelades upp. Lodet släpptes sedan ner, fritt fall. Lars Pollack körde pålkranen.




Länstillverkning, timmer barkades och det borrades hål i båda ändar. På en grov läns sattes det på en järnring, ringen värmdes röd och slogs sedan på.
Alla flottningshakar skulle vässas, det gjordes i en ässja och ett städ. Ibland fick man med sig suggkoppel vid strömflottning. Suggkoppel var två kättingar och två björnbinslen, med dem kunde man då göra sig en flotte om det inte fanns någon båt.

I Vanån var stopplänsen ovan Flögforsen. Där var familjen Pollack hela somrarna och hade kor med sig, de slussade ner virket i lagom takt till skiljet. Det var mycket som skulle göras vid skiljena. Innan det var dags att sätta igång med skiljning skulle det lagas bryggor, någon ponton skulle bytas. Rullarna skulle ut, det var en konisk rulle, ca tre meter lång där det satt en elmotor ovanpå. Uppgiften var att ovanför rullen satt en man och drog in så mycket massaved i rullen som möjligt, rullen kastade ut veden ur skiljet. Det var då lättare att få timret som kom på tvären att gå genom skiljet.
Märkning
Timret som togs upp i Vansbro var till Träkolssågen och Brosågen. Slipers togs också upp, Ström i Mora var ägare till det bolaget. När timret sedan har skiljts ut gick det till stöddragning.
Min första arbetsuppgift var att spruta ren ändarna på timret så att man kunde se märkningen,då var jag 14 år och tjänade 16 kronor om dagen. Brosågen hade inslaget en bakvänd femma + tre punkter ljusgrön färg.Träkol hade ett y inslaget + tre punkter vit färg. Strömslipers var märkta med en ljusröd färg.Timret gick då ner för stöddragning, det drogs då upp i flot om ca 800 stockar. Hol Lars gick och räknade timret. Floten hämtades av motorbåtar och drogs till sågverken. Brosågen och Träkol hade var sin båt, de gick två-skift på skiljet med ca 40 man per skift. Nisse Flodin körde Träkolsbåten, Söderman körde Brosågens båt.

Strömflottning
Strömflottning skedde tidigt på våren.Som 15-årig pojke fick jag vid strömflottning dynamitladdningar samt extra dynamit i ryggsäcken. Bröt bildades vid kraftiga forsar, vattnet dämdes upp och virket kom upp i skogen. Man fick försöka riva bröten med flottarhaken, gick det inte fick man ta till dynamit. Flottleder som jag var med på:
Flögån
Rutån
Kärringbackflån Eldån
Flögån var den kämpigaste
Rutån var ganska lugn.
Eldån var den första som man flottade i på våren. Där fick man flotta när isen gick, anledningen var en dålig damm. En gång kommer jag ihåg att jag ramlade i och fick simma över bland isflak, virke och snöyra.

Foto i Bengt Pollacks samling
Vi hade höga stövlar som gick till höfterna, räckte oftast inte till, man var alltid blöt.Vid lågvatten var det dåligt drag, det fanns elektriska strömbildare plus fyra till fem båtar som stod förtöjda och gick för fullt. Vid högvatten fick man slå igen skiljet.

Basen på Västerdalsskiljet var Ivars Alfred, kasernvakten hette Petrus. Ingrids Arne var förman för båda skiljena plus älvarna till Skifsforsen. Kasernvakt vid Vanåskiljet var Njurunda Kalle.
Slipers som togs upp vid skiljet lastades på järnväg vid udden med ett spel. På hösten efter flottningens slut skulle det strömrensas, stenar skulle sprängas och dammar lagas. Skybords skulle lagas eller göras nya. Ett skybord var nedanför en damm, det gjordes av kluvna stockar och lades in mot dammen. När timret slussades ner var det stor fallhöjd och för att timret inte skulle slås sönder, kanade timret på skybordet. Ett stort arbete vi gjorde var vid Hummelforsen. Där hade det byggts en timmerränna vid kraftstationen, men det blev ett bröt i rännan och den bröts sönder.

Då beslöts att forsen skulle sprängas upp. Vi hade fem borrmaskiner och flotbolagets carterpiller.
Vi gjorde stora laddningar och sprängde upp Bockholmsfåran.
Kojorna
I kojorna vi övernattade i fanns det ofta en eldpall, en slags öppen spis som fanns i mitten av rummet och som hade en stor rökkåpa i taket ovan sig. På Järnamål kallas denna spis för “rimpil”
I sängarna där vi låg fick vi bädda med hyvelspån och använda våra ryggsäckar som huvudkuddar. Hyvelspånet kom också väl till pass på morgnarna när vi skulle göra upp elden, då det bara var att ta en näve hyvelspån och tända på. Det var Flottningsföreningen som höll med spånet, de körde ut pressade balar med hyvelspån till kojorna, det gick åt ca 2 balar till varje säng
Nedtecknat 2020-01-20 av Lars-Erik Larsson
Lars-Erik har varit en ovärderlig källa av minnen från flottningstiden. Här nedan finns länkar till några av hans bidrag
Läs mer om L-E Larssons tid som båtförare på ANDERS
Flottningen i Västerdalarna
Galleri
Detta galleri innehåller 2 bilder.
Dala-Floda Hembygdsförening bevarar minnet av flottningen. Sommaren 2023 invigdes ett litet flotttningsmuseum Smedjan vid Kyrkbron. Redaktionen för Dalaflottning blev inbjudna att medverka vid invigningen. Många historier berättades och framförallt fick vi ta del av utställningens material. Lars-Erik Larssons minnen En … Fortsätt läsa